Återvunna material är ofta ett hållbart val. Genom att ta vara på befintliga material och återvinna dem behöver en mindre andel nya naturresurser nyttjas, men det finns också utmaningar med återvunna material gällande till exempel kemikalieinnehåll, spårbarhet och ekonomi. Savo reder ut hur man kan resonera kring återvunna material och vilka faktorer man behöver ta hänsyn till.
Idag använder vi svenskar fyra gånger mer naturresurser än vad som är hållbart. Det innebär att det skulle behövas fyra jordklot för att försörja oss på naturresurser och idag lånar vi dessa av våra barn och barnbarn. För att minska uttaget av nya naturresurser är det nödvändigt att återanvända och återvinna betydligt mer material än vad som görs idag.
Som möbelproducent vill man gärna bidra till ett minskat uttag av naturresurser, bland annat genom att tillverka kvalitetsmöbler som kan renoveras och återvinnas, vilket ger lång livslängd. Man vill också använda återvunna material i så hög utsträckning som möjligt, men återvunna material kan innebära en del utmaningar. Ett dilemma som kan uppstå är att man tvingas välja mellan å ena sidan återvunna material där kemikalieinnehållet inte kan garanteras och å andra sidan nya material där kemikalieinnehållet kan garanteras.
Upphandlingar innehåller ofta skarpa krav på att vissa kemikalier inte får ingå, vilket förvisso är bra då det sållar bort många miljö- och hälsoskadliga ämnen, men det kan också innebära att vissa återvunna material väljs bort. Detta då alla leverantörer inte kan garantera att det inte finns spårämnen av de förbjudna kemikalierna. Det gäller exempelvis vissa plaster och plastgranulatleverantörer. Möbelproducenten ställs då inför valet om man ska uppfylla upphandlingskraven genom att använda jungfrulig plast eller prioritera att använda redan uttagna naturresurser en gång till. Eftersom en stor del av den svenska möbelbranschen är beroende av att uppfylla upphandlingskrav blir utgången ofta att man följer kraven och fortsätter leta lösningar.
En lösning är att plastgranulatsleverantörer testar varje parti med det återvunna plastmaterialet. Det är dock kostsamt, vilket är en av anledningarna till att återvunnen plast ofta är dyrare än jungfrulig. Upphandlingar som inte väger in detta i sin prisjämförelse kommer därför inte att vara till den återvunna plastens fördel. En annan lösning är att använda prekonsument-återvunnen plast, vilket innebär att plasten har återvunnits under tillverknings- eller leveransprocessen innan den når konsumenten. Det kan till exempel vara industrispill som används på nytt i stället för att kasseras. Problematiken gäller den postkonsument-återvunna plasten, alltså plast som har varit ute på marknaden och samlats in efter användning. Prekonsument-återvunnet material ger inte samma miljövinst som postkonsument, men det är ändå bättre än jungfruligt material. Å andra sidan har prekonsument-återvunna material en fördel eftersom spårbarheten inte har blivit bruten och man vet exakt vad den innehåller.
En annan utmaning med att återvinna plast är att olika plastsorter har olika egenskaper och behöver slutna materialflöden för att få till en bra återvinning. Om olika plastsorter blandas försvåras därför återvinningen. Vissa plastsorter, som PET, är lätta att köpa återvunna då de redan har slutna materialflöden i form av till exempel fisknät eller PET-flaskor från pantsystem.
Till skillnad från återvunnen plast som ofta är dyrare än jungfruplast, är den återvunna metallen billigare än den jungfruliga. Tack vare ekonomiska skäl finns det därför ett fungerande kretslopp för att återvinna metall och all metall som kan återvinnas gör redan det. Det gör att mängden återvunnet material totalt sett inte ökar om man som kund kräver återvunnen metall. Stål som innehåller mer än 20 procent återvunnet material kan däremot ha en negativ miljöeffekt eftersom det kräver särskilda skrotsmältverk som inte finns i Norden utan måste köpas från kontinenten nere i Europa, vilket innebär ökade transporter för ett material som ändå hade använts av någon annan.
Något annat som man bör vara uppmärksam på är att återvunnet material inte per automatik är ett miljösmart val. Om det är möjligt är det bättre att renovera eller återbruka en komponent än att återvinna den. Det är till exempel bättre att lacka om ett aluminiumfotkryss än att smälta ner det och gjuta på nytt eftersom en sådan process kräver betydligt mer energi.
Spånskivor är ett av få trämaterial som faktiskt innehåller återvunnet trä ibland. I övrigt är återvunnet trä relativt ovanligt. Däremot ingår trä i det biologiska kretsloppet och är därigenom ett förnybart och klimatsmart material. Var dock försiktig med att ställa krav på att en möbel ska innehålla en viss andel återvunnet material eftersom detta tenderar att premiera plast- och metallmöbler på bekostnad av trämöbler. Då är det bättre att kräva en viss andel återvunnet eller förnybart material i möbeln.