Dåtid och framtid möts i Archival Studies luftiga studio i Valby, Köpenhamn. Under de välvda taken i en kulturminnesmärkt byggnad huserar ett arkitektkontor känt för sin adaptiva arkitektur, sitt nyskapande materialtänk och sina framtidsorienterade designprocesser.
När Savo tog fram Sit. Dot. Move. till 3daysofdesign 2025, föll valet av samarbetspartner på Archival Studies – ett kontor vars filosofi att omgestalta befintliga miljöer och material för att skapa något nytt ligger nära Savos egna värderingar.
Savos vd Craig Howarth träffade Archival Studies medgrundare Emil Roman Froege och formgivare Benedikte Munk Randløv för ett samtal om studions filosofi, framtidens arbetsplatsdesign – och vad som krävs för att skapa stolar och miljöer som håller i hundra år eller mer.
C.H. Stort tack för att vi får komma till er studio. Det är verkligen en inspirerande miljö – öppen och välkomnande. Kan ni berätta lite om platsen i sig och vad den betyder för Archival Studies?
E.R.F. Självklart. Vi jobbar utifrån en tydlig riktning: vi skapar platser som kan växa, omformas och delas. För oss innebär det att fokusera på befintliga byggnader – inte bara skapa nya. Det här kontoret är ett bra exempel. Det är en kulturminnesmärkt byggnad från 1956 – allt annat runtomkring har rivits, men just den här fick stå kvar. Materialen är gedigna, med mycket textur och karaktär. När vi flyttade in var det ett enda stort rum, så vi byggde det vi kallar “the travelling circus” – en struktur som vi tagit med oss från plats till plats. Den är byggd med traditionell sammanfogning – utan lim, utan spik.
Namnet Archival Studies knyter an till just det: att studera det förflutna och ta det med in i framtiden, med hjälp av digital tillverkning. För oss är kontoret mer som en verkstad än bara skrivbord och datorer. Och i takt med att AI tar över fler rutinuppgifter får vi mer tid till samtal som det här – där vi faktiskt kan fundera på vart vi är på väg härnäst.
C.H. Jag är nyfiken på hur ni använder den här platsen i vardagen – vilken typ av arbete sker här, och hur stöttar miljön er process?
E.R.F. Vi har varit här i ungefär tre år. Här både ritar och bygger vi – prototyper, specialproduktioner, experiment. Mellan studion och verkstaden finns bara en glasvägg, och det är en bra bild av hur vi jobbar: arkitekterna hälsar på snickarna, snickarna kommer över till oss. Det uppstår ett väldigt fint samspel.
C.H. Det verkar som att ni rör er mellan flera discipliner – allt från kontorsmiljöer och kundprojekt till produktdesign och utveckling här i studion. Ser ni det som två parallella spår, och hur passar det in i er strategi framåt?
E.R.F. Det är en riktigt bra fråga, och något vi tänkt på från start. Vi har alltid byggt själva – våra egna möbler, lampor, diskar och mer. Ett av våra första projekt var en restaurang, och vi hittade helt enkelt inte de produkter vi behövde för att skapa rätt stämning. Så vi byggde själva: stolar, bord, belysning, textilsystem. Vi gör inte projekt på det sättet längre – det var otroligt mycket jobb. Men vi fick fram objekt som kunde utvecklas vidare. De tunna dimbara lamporna som användes i Savos utställning var till exempel förstaprototyper från just det projektet.
För att återknyta: vi ser oss inte som ett produktföretag, men vårt sätt att arbeta med interiörer och ombyggnader bygger på en industridesignprocess. Med digital tillverkning kan vi ha allt i datorn, testa det i projekt, ta emot feedback och förbättra till nästa gång. Med tiden utvecklas det till en produkt – eller anpassas till ett nytt behov. Vi använder till exempel aldrig lim i fogarna – vi designar så att det ska vara enkelt att montera och montera isär.
B.M.R. Produktdesign och rumsdesign är olika discipliner, men något Savo gör väldigt bra är att arbeta med system – att testa på produktnivå och sedan skala upp. Just nu gör vi det med stolen: den började som stol, blev ett rumsystem och håller nu på att bli ett hus. Samma fog och metod fungerar i alla skeden. Man kan fokusera på produkter eller rum var för sig – men med det här sättet kan man göra båda, och faktiskt åstadkomma mer.
C.H. Vi har lagt märke till flera likheter mellan Archival Studies och Savo. Skalbarhet – att börja med en stol, som Savo Spine, och sedan bygga vidare till andra produkter. Lager-på-lager-tanke, där komponenter kan tas isär, sättas ihop igen eller byggas ut. Hållbarhet – något som genomsyrar mycket av det vi båda gör.
Om vi tittar på vårt första gemensamma projekt under 3daysofdesign – Sit.Dot.Move. – så blir jag nyfiken: ni samarbetar inte med vem som helst. Vad fick er att vilja jobba med Savo? Var det något särskilt med varumärket eller arbetssättet som kändes rätt?
E.R.F. Vi var glada över att få fördjupa oss i det här samarbetet. Eftersom vi håller på att ta steget in i kontorsdesign och ännu inte har en större portfölj inom området, så bygger vi den nu. Inom arkitektur och design är samarbetspartners viktiga, avgörande. Så vi blev snabbt engagerade.
Ju mer vi utforskade, desto fler likheter hittade vi. Som formgivare letar vi gärna efter oss själva i andra. Det modulära tänket såg vi redan initialt, möjligheten att demontera, bygga om, skala upp – det tilltalade oss starkt.
Det andra var hur tydligt Savos uppdrag är. De fokuserar enbart på ergonomiska kontorsstolar. Det gjorde det enkelt: vi kunde skapa ett enkelt rumsligt koncept som lyfte fram det väsentliga – att det är en riktigt bra stol.
C.H. När vi firade Savos 80-årsjubileum presenterade vi också flera nya hållbarhetsinitiativ. Ett av de mest ambitiösa var idén om en 100-årsstol. Ur ert perspektiv som produktdesigners – om ni fick skriva briefen för den här stolen, vad skulle ni se som de viktigaste elementen för att den verkligen ska kunna hålla i 100 år?
E.R.F. Jag tänkte faktiskt på det här igår kväll – på de mest kända kontorsstolarna: Arne Jacobsen, Eames – båda från mitten av 50-talet. Det är sjuttio år sedan. Världen har förändrats enormt, men de där stolarna ser fortfarande ganska samtida ut. De är klassiska exempel på modernism.
Men nu är det något nytt på gång. Vi måste göra saker annorlunda – och det kan komma att påverka både estetik, funktion och hur vi använder stolar. Hållbarhet kommer att spela en avgörande roll. Arbetslivet förändras också – med AI, med önskan om bättre balans, med mer hemarbete. Kommer vi att sitta mindre vid skrivbordet? Kommer arbetsmiljöer likna verkstäder mer – där man står, rör sig och interagerar med tekniken på nya sätt? Om man tänker i ett 100-årsperspektiv, så finns det så många möjliga vägar.
Åter till din fråga: jag tycker att Savo redan har några av de viktigaste egenskaperna på plats – modularitet, återvinningsbarhet, cirkularitet. För mig skulle de viktigaste punkterna vara: nya hållbara material, modulära och cirkulära system, och ett genuint försök att föreställa sig hur vi faktiskt kommer att arbeta om tjugo eller femtio år. Kommer stolen bli enklare – eller mer komplex? Det är svårt att säga.
B.M.R. Precis. För arbetsstolar är redan otroligt avancerade, eller hur? De är nog ett av de mest tekniskt sofistikerade möbler vi har – med mängder av komponenter som gör stolen bekväm. Men det är också intressant att ifrågasätta hur mycket komfort vi faktiskt kommer att behöva i framtiden. Hur mycket skum behöver vi egentligen stoppa in i möbler? Klädda möbler är bland det svåraste att återvinna idag. Savo Soul stolen, med sin mesh, är ett bra exempel på ett alternativ – där man skapar verklig komfort utan tjockt skum.
C.H. Helt rätt, och vi är väldigt stolta över just den utvecklingen. För i arbetet med Savo Soul handlar det inte bara om att lansera nästa produkt och fråga sig: hur gör vi den här med lägst CO₂-avtryck? Vi utmanar oss också ständigt på det befintliga sortimentet.
Så när vi tittade på vår mest sålda stol i hela koncernen, Savo Soul, var första steget att öka mängden återvunnet material i konstruktionen. Det i sig gav en direkt och stor påverkan på stolens klimatavtryck. Och det är viktigt – för det pratas mycket i branschen om initiativ, men den verkliga frågan är: vad har ni faktiskt gjort? I det här fallet kunde vi visa konkreta resultat.
Nästa steg var att ta bort skummet och istället använda en sits i mesh – precis som ni nämnde. Det är en del av en pågående utveckling. Det är en spännande fråga var vi hamnar med 100-årsstolen. Ser man bakåt har Savo redan 80 år bakom sig. Och om man jämför våra första produkter med det du sitter på nu, Benedikte – Savo Studio – så är uttrycket egentligen inte så annorlunda. Teknik och utveckling går snabbare nu, men i grunden är formspråket ganska likt.
B.M.R. På ett sätt är det något positivt. En tidlös estetik är också ett sätt att förlänga en produkts livslängd. Men det är förstås alltid det svåraste att uppnå.
C.H. Och det är ju det bästa vi kan göra ur ett hållbarhetsperspektiv – att designa en produkt som verkligen står emot tidens tand.
E.R.F. Hela den här idén om att vi måste återbruka och omvandla miljöer – det räcker med att titta på byggnaden vi sitter i just nu. Den bär på alla dessa lager av historia, med vackra spår från det förflutna. Jag kan tänka mig samma sak med stolar av hög kvalitet – att de flyttas från ett kontor till ett annat, blir reparerade, får nytt liv. Kanske säljer du som formgivare inte bara stolen, utan även delarna. Och då utvecklas också en annan typ av estetik – som en gammal stol du ärvt av din mormor, som har både historiskt och känslomässigt värde, och som bär spår av användning.
C.H. Den får karaktär.
E.R.F. Ja, karaktär – som en människa. Och jag tror att det är precis det människor söker allt mer i en alltmer digital värld: något med mänsklig närvaro.
C.H. Vi har pratat mycket om produkter, men låt oss byta fokus till arbetsmiljöer. Hur ser ni på framtiden för kontorsdesign? Efter pandemin har vi balanserat mellan arbete på kontor och hemma. Vad är era viktigaste insikter eller tips som rumsdesigners inför framtidens arbetsplatser?
E.R.F. Det här kanske gör att vi blir arbetslösa (skratt), men jag tror att arkitekter behöver ta ett steg tillbaka ibland. Det händer redan så mycket i befintliga byggnader – människor bor där, arbetar där. Vad har de för mönster? Vad behöver de egentligen? Där kommer samskapande in i bilden.
De som jobbar där vet bäst. Det handlar om att förstå företagets syfte, strategi, hur människor känner sig i rummet. Först då kan du försöka översätta det till en fysisk miljö – att låta kontoret spegla verksamhetens kärna i form av aktivitetsbaserade ytor.
C.H. Så, att gå djupare in i den mänskliga psykologin, på ett mer grundläggande plan?
E.R.F. Precis. Det handlar inte längre bara om att sitta framför en dator – utan om vad människor faktiskt gör. Förhoppningsvis kommer AI och automatisering frigöra mer tid för mänsklig interaktion. För det är ju fortfarande något AI inte klarar – att vara kreativ och koppla samman saker.
Sedan finns det förstås det praktiska: arbetsplatser slits hårt, strategier ändras varje år, världen rör sig snabbt. Hur designar man något som kan anpassas över tid? Där kommer produkterna in – du kan uppdatera stolar, byta ut dem. Hur du delar av ett rum kan också förändras. Anpassningsbarhet är nyckeln. Så för mig är de stora idéerna: samskapande, anpassningsbarhet och aktivitetsbaserad arbetsplatsdesign.
B.M.R. I idealfallet vore det förstås fantastiskt om alla kunde ha ett enda kontor som passade alla. Men det finns inget universalformat. Behov skiljer sig åt. Och det är just därför anpassningsbarhet är så viktig.
E.R.F. Exakt. Vi bygger miljöer som kan växa. Vi talar inte om för människor hur de ska använda dem – vi skapar förutsättningar för att de ska kunna göra dem till sina egna.
C.H. Och om man har en tillverkare som Savo, med sina ledord – hållbarhet, flexibilitet, anpassningsbarhet, modularitet – och ett arkitektkontor som Archival som jobbar med samma idéer, då har man en riktigt bra grund för att tillsammans utforska framtidens arbetsmiljöer.
E.R.F. Då återstår bara att politikerna sätter ramarna så att vi kan tjäna tillräckligt för att göra rätt hållbara val. Och befolkningen måste också kräva det. Så det handlar också om hur vi – som formger produkter i en kommersiell verklighet – hittar ett sätt att berätta den här historien. Är det bara glasyr på ytan, eller en stark del av varumärket?
C.H. Helt enig. Jag vill bara tacka er båda – det har varit ett otroligt intressant samtal och ett nöje att prata med er. Fortsätt göra det ni gör – det är fantastiskt.
B.M.R. & E.R.F. Tack detsamma!
