Att kliva in i BYBORREs studio i Amsterdam känns mer som att stiga in i ett rymdskepp än att besöka ett textilföretag. Cirkulära stickmaskiner arbetar stillsamt i bakgrunden, styrda av BYBORREs egenutvecklade mjukvara som omvandlar designidéer till stickade strukturer.
Maskinerna kan kännas futuristiska, men används i stor skala världen över – från USA till Indien – för att producera exempelvis madrassmaterial. Det som skiljer BYBORRE är den egenutvecklade mjukvara de har lagt ovanpå processen. Resultatet är ett nytt sätt att arbeta med textildesign: digitalt drivet, producerat vid behov och utformat för att minska spill.
Savos vd Craig Howarth träffar BYBORREs vd Mijke van Ballegooijen för att fördjupa sig i hur de utvecklar textilproduktion – och stärker textilens roll inom både arkitektur och produktdesign.
C.H. Först och främst, väldigt roligt att träffas – och stort tack för att vi får komma och besöka er här. Som start vore det bra, både för mig och för läsarna, om du kunde ge en kort introduktion till BYBORRE.
M.vB. Absolut. BYBORRE grundades av designern Borre Akkersdijk tillsammans med digitala strategen Arnoud Haverlag. Borre var frustrerad över att han inte kunde omsätta sina designidéer i textil, så han började experimentera med stickmaskiner som ursprungligen användes av madrassproducenter. Han modifierade den befintliga mjukvaran för att kunna integrera plaggens mönsterdelar direkt i processen. Arnoud såg potentialen och föreslog att automatisera arbetet, så att fler skulle kunna omvandla sina idéer till textil.
När de kom in i branschen insåg de snabbt hur svårtillgänglig och otransparent den var. Redan från början fokuserade BYBORRE på tre områden: stickteknik, automatisering för att göra textilskapande mer tillgängligt, och transparens i produktionen.
Efter tidiga framgångar inom mode, genom samarbeten och egna kollektioner, började företaget för ungefär två och ett halvt år sedan expandera mot interiörer. I dag kombinerar BYBORRE en digital designplattform, egen stickteknik och produktion vid behov för att ge designers större kontroll och samtidigt minska spill.
C.H. Och om vi ser till miljön här – hur skulle du beskriva den?
M.vB. Här ser du att vi är ett relativt litet team. Själva produktionen sker tillsammans med flera partners, där den största delen finns i Belgien där vi producerar våra volymtextilier. Men det är här vi utvecklar allt.
Sedan start har vi haft ett starkt digitalt fokus, men vi är också genuint intresserade av textil. Vi tror att de två perspektiven måste mötas för att vi ska kunna utveckla våra produkter och utmana branschen.
Därför har vi vårt labb här. Det är här vi överbryggar gapet mellan design och industriell textilproduktion och testar det vi behöver. Att ha labbet nära utvecklingen av produkter, den digitala plattformen och våra kollektioner gör att vi kan arbeta snabbare och leverera bättre resultat.
C.H. Så det gör att ni kan producera mindre serier här, medan större volymer tillverkas hos era huvudpartners.
Det var något vi själva upplevde under den inofficiella designveckan i Stockholm tidigare i år. Vi arbetade med väldigt korta tidsramar – både för att färdigställa designen tillsammans med Form Us With Love och för att få fram tyget.
Samtidigt befann vi oss i version två av Savo Spine, som vi sitter i nu. Så tajmingen var intensiv – en ny stol, ett nytt tyg utvecklat tillsammans med er och en mycket snäv deadline. Men till slut lyckades vi få ihop det.
M.vB. Ja, vi kan arbeta väldigt snabbt.
C.H. Det som slår mig är det starka tekniska inslaget. Mjukvaran ligger i framkant och möjliggör att produkterna kan skapas. Så ni har den tekniska komponenten…
M.vB. …och möjligheten att iterera snabbt, som ni själva upplevde.
C.H. Precis. Och så finns innovationsperspektivet, som är centralt även för oss på Savo. Men också hållbarhetsaspekten.
Du var inne på det när du pratade om lagerhållning – att arbeta med produktion vid behov i stället för att ha stora mängder material liggande.
M.vB. Ja. Textilindustrin präglas av låg transparens, vilket gör det svårt att få en fullständig bild. Men uppskattningar visar att omkring 25 procent av all textil som produceras globalt aldrig används till sitt tänkta syfte.
Det är en enorm mängd, särskilt med tanke på hur mycket som produceras varje år. Om vi ska peka på en sak vi verkligen vill förändra, så är det att fler producenter – åtminstone inom projektmarknaden – går över till produktion vid behov. Det är möjligt, och det är det vi vill visa. Effekten för miljön skulle vara betydande.
C.H. Och som du säger är steget dit fortfarande ganska stort. Det kräver nya arbetssätt och påverkar även designprocessen.
Men om vi går tillbaka till innovation – hur definierar ni det på BYBORRE?
M.vB. För oss handlar innovation inte om innovation i sig. Det handlar om att hela tiden utmana oss själva: kan vi göra det här bättre?
Det kan handla om att förändra arbetssätt för att skapa verklig påverkan, eller att testa nya garn – särskilt mer hållbara alternativ – och se hur de kan användas i projekt.
Samtidigt ser vi över hur vi kan digitalisera leveranskedjan ytterligare, så att processer går snabbare och produktion vid behov blir ännu mer genomförbar.
Det finns många områden att utveckla, och vi gillar att utmana etablerade sätt att arbeta. För mig är det innovation.
C.H. Om vi ser till arbetsplatssegmentet, där Savo är verksamma – hur upplever du den branschen?
M.vB. Det som är intressant är att den ännu inte är särskilt digital.
C.H. Jag håller med – den är ganska traditionell, nästan analog i vissa delar.
M.vB. Idéerna och designen är ofta väldigt fina, men mycket av arbetet sker fortfarande via Excel, telefonsamtal och personliga relationer. Det är mänskligt och värdefullt, men inte alltid det mest effektiva.
Det finns potential att digitalisera delar av processen. Ta provtagning som exempel – textil behöver kännas, men mycket av designarbetet skulle kunna göras digitalt och därmed minska behovet av prover.
När det gäller arbetsplatsen tror jag att vi går in i en väldigt spännande period. Fokus ligger nu på medarbetarupplevelsen. Tiden med rader av grå skrivbord och syntetiska material, enbart optimerade för effektivitet, är förbi.
För att människor ska vilja komma till kontoret krävs mer. Material och färg kan skapa en känslomässig koppling till platsen. De gör miljöer mer engagerande och mänskliga.
En annan viktig aspekt är identitet. Material kan användas för att uttrycka ett företags DNA och stärka känslan av tillhörighet.
C.H. Som du säger var pandemin en katalysator för den här förändringen. Nu handlar det om att få människor att vilja komma tillbaka – för samarbete, relationer och utveckling. Då måste kontoret vara attraktivt.
Om vi blickar framåt – vad ser du?
M.vB. Vi kommer från modevärlden, där stickade textilier är etablerade. Inom interiörer är det fortfarande mer nischat, men med stor potential.
Stickade textilier ger större variation – både visuellt och funktionellt. De skapar djup i färg, kan formas kring objekt och har naturlig elasticitet.
C.H. Finns det något du tycker att branschen missar i dag?
M.vB. Textil ses ofta som något man lägger till i slutet. Men den kan spela en mycket större roll i arkitekturen – inte minst för akustik, där stickade material har goda ljudabsorberande egenskaper, eller i möbler, som era stolar.
Om textil kommer in tidigare i processen påverkar det hela resultatet. Det ger också bättre förutsättningar att planera, producera vid behov och minska spill.
C.H. Tror du att vi i framtiden kommer att begränsa valmöjligheterna, som i vissa andra branscher?
M.vB. Jag hade gärna sett det.
Samtidigt ser vi en tydlig förändring i efterfrågan – från massproduktion till mindre, mer unika serier. Det finns en vilja att skapa identitet genom material och design. Det är något vi vill möjliggöra.
C.H. Om du fick beskriva ett idealt arbetssätt?
M.vB. Att inte bara vara leverantör, utan partner. Vi arbetar nära arkitekter för att översätta idéer och varumärkens identitet till textil. Ofta har vi även direktkontakt med slutkunden, till exempel kring skötsel och användning.
C.H. Det låter väldigt värdefullt.
Stort tack för att du delade med dig av ert arbete och visade oss runt.
