Niklas Madsen, grundare av det experimentella designlabbet SUPERLAB, har en ovanligt skarp blick för vad som är på väg att hända. Redan för tio år sedan beskrev han i sin första bok utvecklingen av framtidens kontorsmiljöer – och mycket av det har sedan dess blivit verklighet.
Men Niklas och hans team i Helsingborg kan inte se in i framtiden. I stället kombinerar de beteendeforskning med innovationsprocesser för att utforska hur arbetsplatser, produkter och miljöer kan komma att utvecklas de kommande åren.
Arbetssättet visar sig gång på gång vara träffsäkert – deras slutsatser ligger ofta nära det som faktiskt händer.
Savos vd Craig Howarth träffade Niklas för ett samtal om lekfullhet i arbetslivet och varför designers snart behöver tänka om kring hur produkter utvecklas.
C.H. Först och främst, Niklas – tack för att du tar dig tid att träffa oss idag. Kan du kort berätta om SUPERLAB – hur det startade, hur det har utvecklats och vad som präglar ert arbete idag?
N.M. SUPERLAB startade för nästan 21 år sedan som en enmansstudio, då under namnet Mental Design. Namnet kom från ett experiment i en coworkingmiljö i Helsingborg, där vi introducerade lekfulla inslag i möten för att se vilken effekt det fick – något som senare utvecklades till SUPERLAB.
Jag har en bakgrund inom industridesign och innovation och ville bygga en studio som kombinerar research och form. Tidigt testade jag att applicera en produktutvecklingsprocess på ett inredningsprojekt, vilket visade hur mycket djupare design kan bli när man arbetar på det sättet.
C.H. I er forskning och era publikationer återkommer ofta lekfullhet, beteende och psykologi. Hur tar ni in det perspektivet i ert eget arbete?
N.M. Det handlar mycket om kultur. Samtidigt blir lekfullhet snabbt fel om den känns påtvingad. Den måste locka – så att människor själva vill vara med. Den inställningen smittar också av sig i projekten. Vi vill tillföra lekfullhet och glädje, och samtidigt uppmuntra våra kunder att inte ta allt på så stort allvar.
Runt 2014–15 fick vi många uppdrag där kunder ville ha lekfulla konferensrum. Vår första fråga var: varför? Varför kapsla in lekfullhet, när själva poängen är att den ska vara utanför ramarna?
Den frågan ledde till vår första bok, The Playful Office, där vi undersökte hur lekfullhet fungerar i en professionell kontorsmiljö – om det går att förena, eller om det finns en tydlig krock.
C.H. Finns det något i er vardag där ni aktivt jobbar med lekfullhet?
N.M. Absolut. Så sent som igår kom en kollega in på kontoret, och innan hon hann in ropade jag: “Nu applåderar vi!” Så när hon öppnade dörren började vi alla applådera. Hon stod där lite förvånad och undrade vad hon hade gjort. Ingenting – bara välkommen till jobbet.
Under många år hade vi också Nerf-vapen liggande i studion, och det kunde när som helst bryta ut ett krig mitt i arbetsdagen. Det handlar om att hålla vardagen lätt och lekfull
C.H. Och det tillför energi till arbetsmiljön. Om vi tittar på Savo och stolen vi sitter på idag – Savo Joi – så är det nog den mest lekfulla i vår kollektion.
Det är kanske ingen slump att ni har den här. Den fungerar som ett alternativ till den traditionella arbetsstolen – och utöver rörelse finns också ett mer lekfullt uttryck.
N.M. Ja, precis. När aktivitetsbaserade kontor började bli vanliga i Europa ville många arbeta så. Men ganska snabbt insåg vi att det inte finns en lösning som passar alla. Olika personer behöver olika förutsättningar för att kunna arbeta fokuserat.
Det gjorde att vi började titta mer på neurodiversitet. Vissa behöver en tyst miljö med bra akustik, medan andra fungerar bättre i mer livliga sammanhang.
C.H. För mig, som jobbar mycket med sittlösningar, är det intressant att prata med dig. För ungefär tio år sedan sa du att vi borde sluta designa bekväma stolar – och i stället göra dem obekväma så att människor rör på sig. Det var ett ganska provocerande påstående…
N.M. Det är det fortfarande.
C.H. Hur ser du på den andra sidan av det – ergonomi handlar ju om flera saker?
N.M. När vi arbetade med boken runt 2016 väckte vår research en större fråga: hur använder vi egentligen våra kontor?
Den traditionella arbetsstolen är gjord för långa perioder av stillasittande. Men när millennials kom in i arbetslivet förändrades synsättet – fokus flyttades från fasta lösningar till flexibilitet och sammanhang.
Det gav ett nytt sätt att se på ergonomi: inte bara komfort över tid, utan också rörelse. I praktiken används många inställningar aldrig. Så frågan blir: vad gör du – och hur länge sitter du egentligen?
C.H. Och det hänger ihop med hur du ser att olika stolar fyller olika funktioner.
När du tänker på ergonomi och hur intuitiv en produkt är – vad är viktigast för dig i en arbetsstol?
N.M. En stol måste vara bekväm – oavsett vad. Men frågan är hur länge. En timme eller åtta?
Som designer är estetik också viktig. Du kan sitta på något som är väldigt bekvämt men inte särskilt snyggt – men det måste finnas en balans mellan form och funktion.
Vissa behöver en perfekt ergonomisk lösning för att kunna fokusera. Andra, som jag, klarar sig så länge det är tillräckligt bekvämt. Möbler ska stödja det arbete du gör – inte styra det.
Och så är det rörelse. Här kan jag röra mig 360 grader, röra höfterna och känna mig mer levande. Att sitta helt still är inte längre målet.
För mig innebär det att jag behöver flera olika stolar. Den universella stolen finns inte – och det är något vi har pratat om länge.
C.H. Det får vi göra något åt!
Om vi går vidare vill jag prata om hållbarhet. En fråga som jag vet att du brinner för är digitala produktpass. Det är ett ämne som får allt mer uppmärksamhet och som kommer att bli allt viktigare framöver.
För den som inte känner till vad ett digitalt produktpass är – hur skulle du förklara det på ett enkelt sätt?
N.M. Den enkla förklaringen är att EU har infört en ny lag, ESPR, som sätter riktlinjer för hur produkter ska utformas om de säljs inom EU – oavsett om de tillverkas här eller importeras.
Grundtanken är transparens. Konsumenter ska veta vad de köper och var materialen kommer ifrån. Det digitala produktpasset är verktyget som gör det möjligt för fysiska produkter.
I praktiken kan det handla om en QR-kod som konsumenten skannar. Den leder till en digital sida där man kan ta del av information om produkten – vilka komponenter den består av, var materialen kommer ifrån, hur de har tagits fram och hur produkten är sammansatt. Det kan också inkludera manualer, instruktioner eller till och med 3D-filer för arkitekter och designers.
I dag omfattar det ungefär elva sektorer inom konsumentmarknaden. Först ut var batterier till elbilar, som började gälla den 1 januari 2025. Därefter kommer textil och kläder, och runt 2027–2028 väntas även elektronik och möbler omfattas.
C.H. På Savo har vi redan börjat arbeta med digitala produktpass. Vår stol Savo Soul har till exempel ett sådant, trots att det ännu inte är ett lagkrav.
Ur ett produktions- eller designperspektiv – och med din bakgrund som industridesigner – hur tror du att det här kommer att påverka framtidens produktdesign?
N.M. För det första tror jag att själva designbriefen kommer att förändras. I dag kan en brief låta: vi behöver en arbetsstol som uppfyller vissa krav och håller en viss prisnivå. Designern börjar sedan utveckla produkten utan att nödvändigtvis veta vilka material som ska användas.
Det kommer att behöva ändras. Man behöver ha koll på materialen från början, lite som i bilindustrin där man arbetar med materialbibliotek.
En annan aspekt är att det kan vara kostsamt att byta till nya eller mer hållbara material, och det kan påverka hela tillverkningsprocessen. Ur både design- och produktionsperspektiv innebär det att vi behöver tänka om kring hur vi arbetar.
C.H. För konsumenten är det positivt – vi vet vad vi köper. Men ur ett design- och produktionsperspektiv innebär det också att vi behöver bli mer medvetna och ta större ansvar kring hållbarhet.
N.M. Som tillverkare förändras också ansvaret. Tidigare kunde man producera något och sedan släppa det. Nu behöver man i princip ta ansvar för produkten genom hela dess livscykel – ända tills den demonteras och till slut tas om hand.
Det handlar om att behålla kontrollen, eller åtminstone att designa för hur produkten ska hanteras vidare – på andrahandsmarknaden och efter användning.
C.H. Och ur ett ägarperspektiv – innebär det här också att man kan följa ägarskapet för produkter?
N.M. Precis. Som tillverkare blir du en ekonomisk aktör, vilket innebär att du ansvarar för att det digitala produktpasset finns kopplat till produkten.
Men om produkten säljs vidare och till exempel kläs om av någon annan, är det den aktören som tar ansvar för den nya delen som tillförs. Regelverket är ännu inte helt fastställt, men det är dit utvecklingen verkar gå.
C.H. Så när en produkt går in i en förlängd livscykel eller en andra fas…
N.M. …då ansvarar man inte längre för det arbete som någon annan har gjort.
Ansvarsfördelningen behöver delas upp. Därför är det viktigt att det digitala produktpasset följer produkten och uppdateras över tid.
C.H. Väldigt intressant.
C.H. Låt oss prata lite om din första bok. När man läser den i dag är det imponerande – och nästan lite kusligt – hur mycket som faktiskt har blivit verklighet. Jag skulle säga att 90–95 procent av det ni beskrev redan händer, eller är på väg att hända i kontorsmiljöer.
Om vi blickar framåt från där vi står i dag – vad ser du komma härnäst? Hur tror du att arbetsplatsen kommer att se ut de kommande tio åren?
N.M. I vår andra bok, Disruptive Future, diskuterar vi vad som kan hända framöver. Vi kallar det “boy guessing” – att försöka föreställa sig vad som kommer härnäst. När vi började skriva hade vi ingen aning om att pandemin skulle förändra allt så drastiskt. Vi fick faktiskt skriva om stora delar när det hände.
Men en sak vi ser är att den traditionella arbetsstolen, avsedd för åtta timmars sittande, sannolikt kommer att minska som marknad. Många är vana vid att arbeta på distans, och när de väl kommer in till kontoret kanske de sitter i 20 minuter innan någon annan tar över stolen. Den personen har en annan längd och kroppsbyggnad och behöver ställa in stolen på nytt.
Därför kommer stolar för flera användare att få en större roll. En stol som fungerar i flera sammanhang – hemma, i delade kontor, som hot desk-stol eller som traditionell arbetsstol.
Jag tror också att den behöver vara enkel, tillverkad av hållbara material och utformad så att delar kan bytas ut. Man ska inte behöva byta ut hela stolen – kanske kompletterar man med armstöd senare, eller byter ut delar över tid. En stol som kan utvecklas och anpassas är troligen den arbetsstol vi kommer att se mer av framöver.
C.H. Jag håller med.
Det har varit väldigt intressant att prata med dig, Niklas. Stort tack för att du tog dig tid och delade med dig av dina tankar. Kanske kan vi ses igen om några år och se hur nära vi var i våra resonemang.
N.M. Det vore verkligen intressant. Stort tack.
